Vad har hänt under 25–30 år?

• Trots miljöstöd har betet helt upphört i en betydande andel, uppskattningsvis en tredjedel, av de betesmarker som dokumenterades på 1980-talet.
———— Se Lönnåsen eller Skår

• I vissa fall är betestrycket så lågt att delar av betesmarken överges helt.
———— Se Sämsjön

• Arealen grässvål minskar genom att träd och buskar breder ut sig inom hävdade objekt. Röjning är ofta eftersatt. Det går inte att beta så hårt att man inte behöver röja.
———— Se Djupedal eller Dala naturreservat

• Det är numera vanligare med tillskottsutfodring. Det förstör i varierande grad grässvålen och minskar därmed artrikedomen och blomsterprakten. Mjölkkor går vanligtvis på betesvallar, men kan ibland förstöra värdefulla betesmarker. De får sitt mesta foder i ladugården men lämnar en stor del av gödseln utomhus. Nässlor och skräppor blir till slut dominerande arter.
———— Se Amundtorp

•Betesmarker inhägnas allt oftare tillsammans med före detta åkrar till större fållor. Näring kan då överföras från åker till betesmark.

Ljungen har till stor del försvunnit från betesmarkerna. Den utsätts för ett hårdare betestryck än den i längden tål. Troligen är det en ökande tillgång på spätt gräs och tillskottsfoder som skapar ett behov av ett grövre foder som ljung.
———— Se Hulegården Stenunga eller Månsholmen

• Stenar har i stor utsträckning koloniserats av mossor på lavarnas bekostnad. Ökad nederbörd och ett fuktigare klimat är den sannolika orsaken.
———— Se Drägved eller Backa

• När man fotograferar en betesmark kommer ofta omgivande landskap med på bilden, men numera är utsikten mer begränsad av talrika busk- och trädridåer.